Månadens profil: Ghazaleh Esfandiari-Baiat

Vilka möten är mest effektiva; fysiska, digitala eller hybridmöten? Och hur kan vi skapa modeller för mänsklig interaktion i möten? Det är några frågeställningar som Ghazaleh Esfandiari-Baiat, doktorand vid avdelningen för tal, musik och hörsel vid KTH, arbetar med just nu.

Berätta om projektet som rör möten!

– Projektet startade under pandemin då digitala möten blev vanliga. Tanken från början var att studera digitala möten för att se hur de skiljer sig från fysiska möten, och om och hur de kan bli lika effektiva som möten ansikte mot ansikte. Snart utökade vi projektet med att studera även fysiska möten och hybridmöten.

I en första etapp har vi spelat in olika typer av möten och utifrån inspelningarna samlat in data som vi har transkriberat, analyserat och annoterat. Resultatet är en möteskorpus som är värdefull inte bara för projektet, utan även för andra som kan använda korpusen i sin forskning, i den mån juridiken tillåter.

Nästa steg är att analysera insamlat data. Hur skiljer sig de olika mötestyperna från varandra? Och därefter: Om vi vill utvärdera möten, hur designar vi verktyg för just den specifika mötesformen, till exempel hybridmöten? De verktyg som finns idag fokuserar på frågeformulär, som ger subjektiva svar. Vi vill designa verktyg som ger möjlighet att göra mer objektiva utvärderingar.

Några resultat än så länge?

– Det är för tidigt för att se några konkreta resultat, men en intressant insikt är att hybridmöten fungerar sämre än fysiska och digitala möten. Det finns flera orsaker till det. Människor som sitter på plats i samma rum skapar omedvetet och automatiskt grupper och exkluderar de som inte är med. Och de som deltar digitalt är engagerade i mindre grad; de talar mindre, kommer med färre inspel och avbryter inte i samma utsträckning. Vidare har vi märkt att deltagare på plats inte väntar när det uppstår tekniska problem som till exempel dålig uppkoppling, utan fortsätter att prata. Resultatet blir mindre effektiva möten.

Och projektet som rör mänsklig interaktion?

– Här använder vi ögonrörelser som ett verktyg för att analysera mänsklig interaktion. Två personer som pratar med varandra turas om att prata och använder olika rörelser, från mimik till gester. Alla rörelser betyder något och har en funktion. Hur viktiga är de i samtalet? För att ta reda på det spelar vi in människor som pratar på zoom-möten. Därefter får försökspersoner titta på dem och vi analyserar deras ögonrörelser med hjälp av eye-tracking, ögonspårning. Vem tittar de på? Vad tittar de på? Genom att studera blickmönstren får vi ett verktyg för att analysera dynamiken i interaktionen. Målet är att skapa modeller som vi kan använda, till exempel för att träna och skapa mer mänskliga robotar.

Vad är det som driver dig?

– Båda mina projekt utforskar hur mänsklig kommunikation fungerar. Det är något oerhört komplicerat och komplext och vi gör det varje dag med hjälp av gester, känslor och ansiktsuttryck utan att tänka på det. Det är ett slags mirakel, och det fascinerar mig. Om två år när jag har doktorerat hoppas jag att jag får möjlighet att fortsätta min forskning inom det här fascinerande området.